Ambivalent Future

Nightmare Detective 2

2011-04-04T01:12:00.003+02:00

Shinya Tsukamoto gör sin första riktiga J-horror tio år efter startskottet av den japanska rysarhysterin med Hideo Nakatas Ring (1998), och tre år efter att Kiyoshi Kurosawa satte sista spiken i kistan för genren (i alla fall för min del) med Retribution (2006). Den första Nightmare Detective (2006) kändes mer som en polisthriller med övernaturliga inslag i form av Ryuhei Matsudas mardrömsdetektiv Kagenuma, och den var en för Tsukamoto mer konservativ film om än med tydliga inslag av hans egen speciella stil. Tsukamoto fick även en del kritik av hardcore-fansen för att ha blivit för mycket mainstream men precis som med Vital (2004) och senare Tetsuo – The Bullet Man (2009) så upplevde jag Nightmare Detective som en naturlig förlängning av det Tsukamoto startade med A Snake of June (2002). Från att ha gjort filmer nästan exklusivt om hur utomstående faktorer rent fysiskt kan ha en inverkan på människor, till att börja blanda in känslor och erotik på ett mer uppenbart sätt och ännu längre till ren dissekering av människokroppen och världar som endast existerar i människans psyke till skillnad från stålet och betongen i Tokyo, så blev Nightmare Detective hans första film där en människa bokstavligen kan ta sig in i en annan persons psyke. I del två är det, enkelt uttryckt, rädslan för att verkligen veta vad andra människor tycker och tänker som utforskas.

Nightmare Detective 2 fortsätter historien om den plågade Kagenuma och tar formen av en ännu mer konventionell film än del ett. Tsukamotos närvaro är mest uppenbar musiken av Chu Ishikawa, och vissa scener med skakigt kameraarbete som känns som en återblick till den Edogawa Rampo (1894-1965)-inspirerade Gemini som Tsukamoto regisserade 1999. Den har även lite känslan av en tv-film, speciellt när titeln på filmen dyker upp, och det är inte helt otänkbart att meningen är att det ska påminna om de gammaldags monster- och mysterieserier som har varit en stor del av Tsukamotos inspiration sen han var yngre.

Filmen består av två historier som snabbt flätas samman. Den ena handlar om Kagenuma och hans uppväxt med en mor som av någon anledning är rädd för allt hon ser, även Kagenuma och hans far. Hennes rädsla leder så småningom till självmord och Kagenuma plågas som barn av syner där hans mamma kryper in, Sadako-style, genom fönstret på nätterna och försöker dra honom med in i sin värld. Den andra innehåller en grupp högstadieelever som tillsammans tagit med sig en vän, som verkar lida av samma oförklarliga skräck som Kagenumas mor, och stängt in henne i ett övergivet skjul. När hon sen slutar komma till skolan börjar hon istället dyka upp i förövarnas drömmar och en efter en dör de i sömnen. En av dem har dock hört talas om Kagenuma och att han hjälpte polisen i första filmen och försöker anlita honom. Ganska typsik J-horror alltså.

Det som särskiljer Nightmare Detective 2 från andra J-horrorfilmer är trots allt det som finns kvar av Tsukamotos egna uttryckssätt. Hans skakiga, högljudda, hamrande stil borde inte vara lämplig för en rysare som främst bygger på stämningar, och i vissa scener är det exakt det den faller på. Scener som den hysteriskt skällande hunden och de marscherande barnen från en busskrasch blir mer parodi än skrämmande och en del väl överdrivna gummimasker känns mer lågbudget än skrämmande. Musiken är även den många gånger på gränsen till att rycka en ur upplevelsen, men lyckas ändå vara tillräckligt stämningsfullt udda för att en del scener ska bli riktigt obehagliga.

Filmens starkaste sida är dock Tsukamotos förmåga att blanda det barnsliga och enkla i en historia om en detektiv som tar sig in i mardrömmar med allvaret i mobbing och barnmisshandel på ett sätt som trots allt känns övertygande. Han lyckas få lågbudget- och den nästan lantliga känslan i skol- och barndomsscenerna att mixa med de kalla, riktigt obehagliga scenerna på ett sätt som sällan lyckas. I brist på bättre exempel blir det lite Takashi Miikes Young Thugs (1997-1998) möter Higuchinskys Uzumaki (2000) blandat med Rampo-influenser.

Nightmare Detective 2 är inte Tsukamotos bästa film, men den är definitivt en av de bättre J-horrorfilmerna jag har sett. Jag skulle inte klassa den lika högt som Ring eller Kiyoshi Kurosawas Kairo (2001) men definitivt över Miikes försök i genren med One Missed Call (2003) och diverse uppföljare till tidigare nämnda filmer. Nostalgi blandat med riktig skräck och tematiska framsteg, är det inte vad hardcore-fansen borde vilja ha?

metalbat.wordpress.com

ändrad adress

2011-01-23T12:55:00.001+01:00

Har inte varit så aktiv här, är väl det minsta man kan säga. Har försökt skriva lite på engelska på en annan blogg, det funkade men har inte varit så nöjd med blogger på sista tiden så nu har jag flyttat till wordpress.

metalbat.wordpress.com

Akira

2011-01-23T12:53:00.000+01:00

Vad kan jag skriva om Akira som inte redan skrivits? Antagligen ingenting. Jag är inte särskilt insatt i varken anime eller cyberpunk och att tolka eller ens upptäcka alla symboler och teman som finns inbäddade i Akira är inte det lättaste. Läser man på nätet finns det oändliga teorier om allt från övergripande teman till de minsta detaljerna. Religion, vetenskap, krig, att växa upp, åldrande, samhällets och människans utveckling både psykiskt och fysiskt är alla ämnen som Otomo behandlar.

I ett post-apokalyptiskt, högteknologiskt Neo-Tokyo år 2019, 31 år efter att projekt Akira gick snett och en ensam pojke jämnade staden med marken så kämpar rebeller mot att militärens och forskarnas misstag ska upprepas. Trots det som hänt så har militären fortfarande inte gett upp hoppet om att tygla kraften hos barn med paranormala krafter och någonstans under jord finns Akira bevarad. På gatorna slåss olika mc-gäng med varandra och av en slump blir två gängmedlemmar, Tetsuo och Kaneda indragna i kampen mellan rebellerna och militären. Tetsuo förs bort efter en motorcykelkrasch och upptäcks ha psykiska krafter liknande Akiras, men ju starkare de blir desto svårare får han att hantera dem. Han börjar förändras, både mentalt och fysiskt när filmen går från cyberpunk-thriller till body horror. Två genrer som förvisso ofta går hand i hand men som Akira tar till högre nivåer.

Personligen kommer jag nog aldrig riktigt inse vidden av hur viktig Akira har varit för japansk animations spridning i väst på annat sätt än att trots att jag inte hade sett filmen så har jag så länge jag kan minnas varit medveten om den, långt innan jag fick något intresse för japansk film överhuvudtaget. Den är inte en film som får mig att vilja se mer anime, däremot är det en film som får mig att glömma att den är en anime. Alla förbehåll man kan ha mot animerad film av olika anledningar lyckas den upphäva genom att behandla så pass många olika ämnen och paketera dem på ett sätt som gör att referenserna hamnar hos filmer som Blade Runner (Ridley Scott, 1982), Alien (Ridley Scott, 1979) och Tetsuo – The Iron Man (Shinya Tsukamoto, 1989), historier av William Gibson och olika tv-spel i sci-fi miljö. En sammanflätning av medier som känns större än sina beståndsdelar.

Dear Doctor

2010-12-27T01:34:00.002+01:00

Miwa Nishikawa följer åter med en stadsbo ut på landsbygden men till skillnad från i hennes tidigare film Sway (2006) så är det ingen hemvändare utan en läkarstuderande som fått en praktikplats på vårdcentralen i en by mitt ute i ingenstans.

När filmen börjar är vårdcentralens läkare, Dr. Ino, försvunnen. Det enda spår som finns är hans läkarrock som hittats slängd i diket bredvid en åker. Studenten Soma letar febrilt efter honom i det höga gräset samtidigt som byns borgmästare säger till polisen att de måste hitta Dr. Ino. ”Vi behöver honom mer än vi behöver Gud”.

Anledningen till doktorns försvinnande visas genom att de senaste dagarnas händelser spelas upp parallellt med den pågående polisutredningen, man får se Somas ankomst i byn och hur Ino tar hand om sina patienter, kanske inte alltid på bästa sätt medicinskt men alltid med värme och omtanke tills det är uppenbart att han inte är någon riktig läkare.

Inos skäl till varför han utger sig för att vara läkare är inte helt klara. Hans far var läkare, men det enda man får veta om Ino själv är att han jobbat som kringresande apotekare. En annan i samma bransch berättar att han stundtals upplever att han är ansvarig för andras liv och att det blir som en drog, men om det är det som driver Ino får man aldrig veta. Han säger själv att han valde en liten by för att få lugn och ro, men att invånarna inte lämnade honom ifred och till slut var han deras läkare, oavsett meriter.

Filmen ställer flera olika frågor, bland annat om det är bättre att bli vårdad hemma av någon som bryr sig om en personligen, även om det inte ger medicinsk effekt, än att stirra ut genom fönstret på ett sjukhus tills det oundvikliga ändå inträffar. Irrelevant kanske ur ett systems synpunkt men inte ur en mänsklig. Men den största frågan är kanske varför byborna är så villiga att försvara Ino. Svaret kanske är anledningen till varför alla så desperat vill hitta honom. Ino förkroppsligar den rädsla och osäkerhet en person kan känna kring att inte räcka till, att inte vara tillräckligt bra på det den gör, både privat och i sitt yrke. Genom att inte ordinera några sjukhusvistelser eller operationer är byn fullt tillräcklig för invånarna, och för de som jobbar under Ino så är han en säkerhet för att de aldrig sjävla behöver ta det yttersta ansvaret om något går fel. Soma säger själv att han är rädd för att vara en bluff, han kan inte förstå varför någon skulle lägga sitt liv i hans händer men när Ino är borta måste han stå på egna ben, det finns inte längre någon att fråga.

Nishikawa har tidigare arbetat med Hirokazu Koreeda och hans stil verkar till viss del ha smittat av sig på henne. I Sway så spelade det subjektiva minnet en stor roll och i Dear Doctor så är det en historia där storstad och småstad eller vinstdrivande vård och personlig vård möts, men också olika generationer och deras syn på vad som är värdigt. Och även här så är minnen, eller avsaknaden av dem, en del av berättelsen.

metalbat.wordpress.com

All About Lily Chou-Chou

2010-12-23T00:16:00.002+01:00

Det är få filmer jag tyckt så illa om som Shunji Iwais All About Lily Chou-Chou. Under de nästan tio år som gått sedan jag såg den första gången har jag haft ett minne av den som en av de mest irriterande filmupplevelser jag haft. Lång, krystad, pretentiös och med amatörmässiga skådespelarprestationer. En film som hade kunnat säga något om inte regissören tvingat in den i sin egen mall av omkastade händelseförlopp, skakig handkamera och ett romantiserande av svåra uppväxter. När jag nu sett den igen så inser jag att jag haft både rätt och fel.

Berättelsen om Yuichi Hasumi, en skolungdom som inte riktigt passar in i sitt kompisgäng, känns tyvärr inte längre lika krystad. Verkligheten kanske har hunnit ikapp fiktionen, mobbning som leder till mord och självmord känns inte lika avlägset längre. Yuichi är vän med Hoshino som går i samma klass, de umgås på fritiden men har egentligen ingenting gemensamt förutom att båda är lite utanför i skolan. Tillsammans med några andra klasskamrater stjäl de pengar till en resa till Okinawa, men när de kommer hem därifrån börjar Hoshino förändras och Yuichi inser snart att han inte har några riktiga vänner kvar. Tvingad av Hoshino så måste han stjäla cd-skivor för att få pengar, eskortera en klasskamrat som prostituerar sig på order av Hoshino till och från hennes kunder och bevittna en våldtäkt av en annan elev. Lärare och föräldrar är medvetna om vad som pågår men vill inte se, det är viktigare att härda ut och få ett bra betyg. Om problemen inte syns så finns de inte.

Trots de tunga känslorna i filmen visar Iwai upp bilder som är fruktansvärt vackra, något som jag inte kunde uppskatta första gången jag såg den och som är en invändning jag har även nu. Bilderna stämmer inte med de tragiska händelser som utspelar sig och när Iwai samtidigt inte riktigt låter sina karaktärer stå till svars för sina handlingar så känns det oäkta. Han är en posör som väljer ett känsloladdat ämne för att ge trovärdighet till sitt visuella experimenterande istället för tvärtom, ett komplicerande för komplicerandets skull. En stor skillnad mot till exempel Ryo Nakajimas This World of Ours (2007) som ofta jämförts med Iwais film. Nakajima skruvar allting ännu ett varv och låter sina karaktärers sökande efter en plats i samhället sluta i ren terrorism men tvingar alla att ta konsekvenserna av sitt handlande. Han har sin egen berättarstil men låter historien utspela sig utan att försköna och resultatet blir att det som är bestående i This World of Hours är känslorna medan det i All About Lily Chou-Chou är bilderna.

Jag blir ändå tvungen att delvis omvärdera Iwais film sen jag såg den sist, den är träffsäker på många sätt, den fångar en del av ångesten i att växa upp och ser man igenom allt skakigt kamera-arbete och hopp i tiden så finns en viss realism. Delar av filmen är otroligt vacker att se, men fortfarande känns den tom och samtidigt som det är svårt att fälla Iwai för att ha sin egen stil så känns det som att han här borde ha bestämt sig för antingen berätta en historia eller göra en konstfilm helt och hållet. Ett visuellt mästerverk, vackert men ytligt.

metalbat.wordpress.com

ändrad adress

2010-12-12T23:56:00.003+01:00

Still Walking

2010-12-12T22:17:00.002+01:00

I alla av Hirokazu Koreedas filmer jag har sett så har trasiga familjeband och vardaglig ångest varit det som förknippar dem med varandra. Ofta så har de stora händelserna redan skett när tittaren kommer in i handlingen, makens oförklarliga självmord i Maboroshi no hikari (1995), självmordssektens uppfyllande av sitt syfte i Distance (2001) och som i Still Walking, den äldre broderns död när han räddade en pojke från att drunkna. Det vi får följa är de efterlevandes försök att handskas med situationen de ofrivilligt kastats in i.

I Still Walking är det Ryota som står i centrum när han tillsammans med sin nya fru, Yuriko, och hennes son från ett tidigare äktenskap ska spendera ett dygn hos Ryotas föräldrar för att fira minnet av Junpei, hans äldre bror som drunknat femton år tidigare. Situationen är inte helt lätt då Ryota inte vill avslöja att han är arbetslös samtidigt som hans far klandrar honom för att han inte satsat på att bli läkare så han kan ta över familjens vårdmottagning. Ryotas föräldrars gammaldags värderingar gör det också svårt för dem att fullt ut acceptera att Yuriko varit gift tidigare. Generationsskillnaderna är smärtsamt påtagliga. Det blir inte bättre av att pojken som Junpei räddade från att drunkna fortfarande efter all tid som gått inte gjort något med sitt liv, något som Ryotas föräldrar gärna pekar ut. ”Han har knappt ett deltidsjobb.”

Förutom jämförelserna med Yasujiro Ozu så skulle jag vilja påstå att den film jag först kom att tänka på när jag såg Still Walking var Kiyoshi Kurosawas Tokyo Sonata (2oo8). Temat är detsamma, familjerelationer på ytan och på djupet, hur påverkas ens uppfattningar om andra beroende på yttre faktorer. Är ens yrke eller brist på sådant det enda som räknas? Skillnaden ligger i att i Kurosawas film så störtar familjens patriark efter att han blivit uppsagd blixtsnabbt mot sin egen apokalyps och en omstart för familjen medan i Still Walking så finns det inte riktigt någon början eller slut. Det är genom ett ständigt pågående spel av förvrängda minnen, oinfriade förhoppningar och små gester och kommentarer som både förakt och kärlek visar sig. Ryota känner sig åsidosatt till fördel för hans äldre bror, hans syster är gift med en slarver och vill flytta med sin familj hem till föräldrarna för att de ska klara sig ekonomiskt. De äldre är besvikna att ingen av sönerna kan ta över mottagningen och de bjuder in pojken som Junpei räddade år efter år för att straffa honom, inte låta honom glömma att det kostade någon annan livet att rädda honom.

Allt skildras på ett lugnt och stillsamt sätt och när det är dags för Ryota med familj att resa tillbaka hem så har inget egentligen ändrats, året efter kommer allt att upprepa sig igen.

metalbat.wordpress.com

Tetsuo - The Bullet Man

2010-12-05T21:29:00.002+01:00

Efter att bara ha läst negativa recensioner av Shinya Tsukamotos tredje del i Tetsuo-serien kändes det som att jag var tvungen att göra ett val. Antingen kunde jag se den med låga förväntningar och på så sätt kanske undvika att bli alltför besviken, eller så kunde jag helt enkelt ignorera allt jag läst, förvänta mig en explosion av ljud och bild och hoppas att filmen skulle leverera. Jag blev inte besviken.

Det är mycket möjligt att det hjälper att jag inte är något jätte-fan av de första Tetsuo-filmerna. De har sina stunder, speciellt då Chu Ishikawas musik smälter samman med bilderna och skapar en upplevelse som mer liknar en musikvideo än en film, det är då som Tetsuo har betytt något för mig. Det är inte den näst intill obefintliga storyn, de hemmagjorda effekterna eller den skitiga looken som varit behållningen. Tvärtom så är Tsukamoto en filmskapare som jag lärt mig uppskatta genom hans senare, mer polerade verk. Filmer som A Snake of June (2002) och Vital (2004), där människans psyke och känslor har tagit större plats än den kalla stadens inverkan på människor har känts mer intressanta. Att se hans filmer i omvänd kronologisk ordning för att se utvecklingen som skett, ursprunget till de filmer han gör nu, var för mig ett enkelt sätt att sätta mig in i Tsukamotos värld, som verkar vara densamma i alla filmer han gör. Det som förändras i den är han och hans karaktärer.

Jag kan förstå om många blivit besvikna på The Bullet Man. Förväntar man sig en ny The Iron Man (1989) eller Body Hammer (1992) så är risken stor att man inte får det man vill ha. Den nya Tetsuo är allt annat än skitig cyberpunk. Ännu mindre än den polerade Electric Dragon 80.000 V (Sogo Ishii, 2001). Filmad i HD, med fortfarande enkla men långt mycket snyggare effekter än i originalet, och med en backstory som förklarar ursprunget till järnmannen så är det inte riktigt samma film. Den frenetiska klippningen och hamrande musiken är kvar, men känslan är inte densamma. The Bullet Man är en kall film, inte bara som järn och stål, utan känslomässigt. Dialogen levereras på styltig engelska som får karaktärerna att verka ännu mer avskärmade än i tidigare filmer. Drömtemat och en alternativ verklighet, ett liv efter döden, från filmer som Nightmare Detective (2006) och Vital vävs in i historien och på sätt och vis känns det som att Tsukamoto sluter cirkeln med den senaste delen av Tetsuo-sagan. All utveckling som skett mellan original-Tetsuo och nu finns representerat i The Bullet Man. En sammanfattning mer än en utveckling.

Personligen ser jag The Bullet Man som en egen film, en ny versionen av originalet, men inte en remake. Det här är inte Tetsuo 3, det här är The Bullet Man. Som film så levererar den. Montagen till Ishikawas musik är precis lika adrenalinpumpande som tidigare, järnmannens gradvisa förvandling är fascinerande att se, även om den sexuella laddningen som fanns i The Iron Man saknas. Inga drill-kills alltså.

Precis som de tidigare så har den sina svagheter. Delar av storyn känns onödiga, men i ett sammanhang som består av hela Tsukamotos filmografi istället för en jämförelse enbart med The Iron Man och Body Hammer så är de nödvändiga. Det är i det sammanhanget som The Bullet Man verkligen är intressant, och som man kan uppskatta den mer som en helhet än för enstaka scener.

metalbat.wordpress.com

Första klippen från Tetsuo - The Bullet Man

2009-07-25T11:43:00.001+02:00

The Tetsuo Project

2009-05-10T17:42:00.003+02:00

Ingen har väl missat det men Shinya Tsukamoto har gått ut med att hans kommande Bullet Man i själva verket är Tetsuo 3, nu kallad The Tetsuo Project. Den är i post-production nu och ska säljas i Cannes.

Screen Daily.com har mer info.
Wildgrounds har fler bilder.

ROBO ROCK

2009-04-27T00:04:00.005+02:00

Taikan Sugas Robo Rock, HK dvd, 30/4.

Ong Bak 2 (2008)

2009-03-31T22:50:00.003+02:00

Ganska enkel historia hämndhistoria som utspelar sig på 1400-talet men som Tony Jaa ändå lyckas slarva bort i sin regidebut. Tiens (Jaa) föräldrar blir mördade och Tien blir tillfångatagen av slavhandlare men räddas av ett gäng pirater som utbildar honom i alla möjliga kampsporter. När det sen är dags för Tien att ta över som ledare för piraterna så har han något annat att ta itu med först, att hämnas sin familj.

Första timmen av filmen är otroligt seg och känns nästan som om den är ihopslängd på måfå, den berättas både i "nutid" och i återblickar och Tiens test för att se om han är en värdig pirat är den enda action som det är något vidare liv i. Dels beror det på att Jaa verkar ha velat göra något helt annat än en ny actionrökare som Ong Bak var, utan har satsat på något mycket större som han inte klarar av att ro i land, men också att det kanske ligger något bakom ryktena om Jaas divalater under inspelningen då det känns som att den action som finns i den första delen av filmen mer verkar gå ut på att visa upp Tony Jaa än att skapa medryckande slagsmålsscener. Det är inte konstigt att Panna Rittikrai kallades in som co-director för att styra upp den här soppan.

Först i sista halvtimmen får man något vad som liknar det man kunde ha förväntat sig av en uppföljare till Ong Bak, konstant utstuderat underhållningsvåld som höjer tempot på filmen rejält och nästan, men bara nästan, gör föregående timme värd att genomlida.

All heder åt Tony Jaa dock för att ha större ambitioner än att "bara" göra ännu en b-actionrulle, hellre att han får försöka än att inget blir gjort, men att skriva, regissera, koreografera actionscenerna och spela en så fysiskt krävande huvudroll i sin regidebut var nog att ta sig vatten över huvudet.

R246 Story - 224466 (2008)

2009-03-30T00:37:00.002+02:00

Jaha, dags för en omstart kanske. Först ut är 224466, en kortfilm skriven av Shinji Aoyama och regisserad av Tadanobu Asano som en del av samlingen R246 Story, ett gäng kortfilmer som utspelar sig kring väg 246 och är regisserade av olika skådespelare och andra artister, som Shido Nakamura, Yusuke Santamaria och Genki Sudo m.fl.

Asanos del handlar om en utomjording, spelade av honom själv, som när han kraschat på jorden har förlorat sitt trumset som också är hans kraftkälla. Medan han blir allt svagare så stöter han på en liten tjej som är en jävel på gitarr och hennes äldre följeslagare som släpar runt på hennes förstärkare. Tillsammans bestämmer de sig för att leta reda på Asanos trumset.

Jag har inte sett Asanos regidebut Tori (2004) men i 224466 känns det mest om att han snor från de regissörer han jobbat med tidigare, främst kanske Sogo Ishii. Iallafall jag ser stora likheter mellan utomjordingens jakt på sina trummor när han irrar runt på gatorna, poserar konstigt och skriker mot himlen med Dragon Eye Morrisons jakt på bortsprungna ödlor och gitarrspelande på Tokyos gator i Ishiis Electric Dragon 80.000 V (2001). Andra scener hade platsat i vilken Shinya Tsukamoto-regisserad film som helst.

Hur som helst så är det ändå 25 galna minuter som Asano lyckats få ihop och alla ljud, färger och konstiga karaktärer håller intresset uppe men det känns som att urladdningen, eller uppladdningen om man så vill, i slutet av filmen är alldeles för kort vilket gör att den slutar med en liten besvikelse. Förhoppningsvis löper han linan ut med nästa projekt han regisserar.

Trailer för Donju, Heibon Punch

2008-11-01T11:19:00.004+01:00

En trailer för Donju, skriven av Kankuro Kudo och med Tadanobu Asano i huvudrollen, har dykt upp hos twitchfilm.net. Se den här. Nippon Cinema har också en trailer för Sakichi Satos Heibon Punch.

Behind The Pink Curtain

2008-10-14T13:51:00.004+02:00

Jasper Sharps nya bok Behind The Pink Curtain beskriver Japans sexfilm-industri från 50-talet och framåt med störst fokus på independentproducerade så kallade pink-filmer och Nikkatsus studioproducerade roman porno-filmer. Kapitlen är indelade i kronologisk ordning vilket gör det väldigt lätt att följa utvecklingen både när det gäller teman och hur censuren har lättat.

För att sätta in filmerna i sitt sammanhang så innehåller boken en hel del historia och politik från tiden då de producerades och även antalet biobesökare och Japans censurlagar har spelat en stor roll i pink-filmernas uppkomst.

Några kapitel ägnas också åt filmer som, åtminstone enligt skaparna, Koji Wakamatsu och Masao Adachi, inte riktigt uppfyller kriterierna för att kvalificera som pinkfilm utan snarare är undergroundfilmer där de använde sex som ett sätt att kunna utnyttja pinkfilmernas producenter och distributionsnätverk för att få sina filmer gjorda och nå en större publik.

Sharp tar också upp s/m-temat och våldtäkterna som blev vanligt förekommande under 70-talet och sen eskalerade under 80- och 90-talet och ger en del anledningar till varför men blundar inte för att det i många fall är utan någon djupare baktanke.

De sista kapitlen i boken handlar om regissörerna Hisayasu Sato, Takahisa Zeze, Toshiki Sato och Kazuhiro Zano som i väst blev kända som The Four Devils, och deras efterföljare. The Four Devils hade sina största framgånger under mitten av 90-talet, dock mest hos kritiker då publiken inte var alltför förtjust i deras udda, samhällskritiska filmer. Flera av deras filmer har släppts på dvd i väst både i USA och i England, tillexempel Under The Carp Banner, Love - Zero = Infinty, Rafureshia, Survey Map Of A Paradise Lost m.fl.

Är man det minsta intresserad av pink-filmer eller japansk independentfilm så är Sharps bok ett måste, även om många av filmerna som nämns är så gott som omöjliga att få tag på så finns det en hel del som ändå är tillgängliga och Sharp hjälper en med att sålla bland dem och öppna ögonen för regissörer som inte fått så mycket uppmärksamhet tidigare.

En lista på bokens kapitel och en kort beskrivning av vad de innehåller finns på Fab Press hemsida.

The Chaser (2008)

2008-10-05T14:54:00.004+02:00

En ex-polis, numera hallick, har problem med att hans prostituerade försvinner. Först tror han att de helt enkelt stuckit för att de tröttnat eller att de blivit kidnappade och sålda av någon konkurrent. När han skickar iväg ännu en kvinna till en kund så inser han att alla de som försvunnit skickats till samma kund och han ger sig ut för att hitta dem.

The Chaser blev rejält hypad på nätet innan den visats på några festivaler i väst men när den blivit mer tillgänglig så blev den ganska sågad av många. Handlingen är inte särskilt komplicerad och även om den skiljer sig något från vanliga thrillers som består av en kamp mot klockan för att få fast en mördare innan han slår till igen så är den inte särskilt originell.

Till skillnad från många andra koreanska thrillers så saktar inte The Chaser ner och den släpper inte taget förrän den är slut. Den har sina brister, en del komiska scener känns inte riktigt som att de passar in, men de gör också att filmen inte fastnar i allt det mörka och tyngs ner av det. Problemet med många koreanska actionfilmer och thrillers är att de är så gravallvarliga och har så lågt tempo och mycket drama att de nästan blir outhärdliga att se. Hypade Our Town är ett exempel, lite äldre filmer som Tell Me Something och H upplevde jag heller aldrig som särskilt bra eller spännande överhuvudtaget, trots att många andra gillade dem.

The Chaser passar bättre in med filmer som Public Enemy och Wild Card. The Chaser är brutal, spännande underhållning, vilket för mig får den att överträffa hypen då det var länge sedan jag såg något så bra från Sydkorea.

The Chaser är regisserad av Na Hong-Jin som gör sin långfilmsdebut.

Sakichi Satos Tokyo Zombie på textad dvd!

2008-09-28T17:36:00.005+02:00

Sakichi Satos Tokyo Zombie med Tadanobu Asano och Sho Aikawa i huvudrollerna släpps på engelsktextad dvd både i England och i USA i höst. Den brittiska utgåvan kommer redan den 13 oktober medan man i USA får vänta tills elfte november. Filmen handlar om Fujio och Mitsuo som tränar jiu-jitsu för att bli bäst i världen när en zombie-epidemi plötsligt bryter ut i Tokyo. Efter att zombierna härjat några år så har de rika människorna byggt in sig i en stor pyramid där de håller kampsportstävlingar där människor får slåss mot zombies.

Katsuhito Ishiis Yama No Anata, dvd i december!

2008-09-21T15:13:00.003+02:00

En av Katsuhito Ishiis nya filmer, Yama No Anata, släpps på dvd i Japan i december och rapporteras ha engelsk textning. Filmens engelska titel är Darling Of The Mountains och handlar om två blinda massörer som reser mellan olika hotell i Japan och erbjuder sina tjänster. En dag blir de kära i samma kvinna, Michiko, och börjar tävla om henne. När Michiko blir anklagad för en stöld är det upp till massörerna att bevisa att hon är oskyldig.

Darling Of The Mountains släpps i en standard edition och en premium edition som innehåller tre discar, ett 200 sidors manus och en hel del annat. Läs mer här.

Både Darling Of The Mountains och Ishiis andra nya film, Sorasoi, kommer att visas på HIFF - The Louis Vuitton Hawaii International Film Festival.

Heibon Ponch, Sakichi Sato regisserar igen!

2008-09-21T14:57:00.005+02:00

Heibon Ponch är en manga av George Asakura som kommer i en live action-version regisserad av Sakichi Sato. Sato har tidigare regisserat bl.a. Tokyo Zombie med Tadanobu Asano och Sho Aikawa i huvudrollerna och han skrev manus till Takashi Miikes Ichi The Killer och Gozu.

Heibon Ponch handlar om en tjock filmregissör, Aki, i 30-årsåldern som har fobi mot stora bröst och en ung skådespelerska, Mika, som tror att hennes karriär kommer lyfta om hon förstorar sina bröst. När Mika dödar en konkurrerande skådespelerska så flyr de tillsammans och Aki förvandlas till en smal, snygg version av sig själv på grund av sin kärlek till Mika. Tyvärr så gillade hon den tjocke Aki bättre. Aki filmar deras liv på flykt och deras sökande efter "Town Of Big Breasts".

Mer info finns hos Toronto J-Film Pow-Wow och Nippon Cinema. Filmen beräknas ha premiär senare i år.

Fighting Fist (1992)

2008-09-19T10:26:00.007+02:00

Den andra filmen i BCI/Rarescopes dubbelutgåva av två Sonny Chiba-filmer, den första var Soul Of Bruce Lee. Chiba har dock bara en cameo-roll i den här, han är med i ca. 2-3 minuter. Fighting Fist är en samproduktion mellan Hongkong och Japan och är regisserad av Casey Chan.

Filmen handlar om en japansk polis, Todo, som brutit all kontakt med sina överordnade och inte längre bryr sig om lagen. Han får i uppdrag av Chibas karaktär att åka till Hongkong och döda en maffiaboss bröder och son. När han gjort det så hämnas maffiabossen på en oskyldig polis, som råkade vara vän till Todo, och skickar sen en mördare till Japan för att avrätta Todo.

Filmen är som en blandning av Hongkong-action och japansk v-cinema yakuzafilm. Tyvärr levererar den inte tillräckligt för att duga som varken det ena eller andra. Fighterna är alldeles för korta och konstigt klippta och skådespelarna klarar inte att lyfta den ganska korkade storyn. Att alla är dubbade till japanska hjälper inte heller. Utgåvan är värd att köpa om man absolut vill se Soul Of Bruce Lee, men Fighting Fist är ingen Chiba-film.

Jun Ichikawa 1948-2008

2008-09-19T10:26:00.002+02:00

Regissören Jun Ichikawa har gått bort vid en ålder av 59 år. Han avled på ett sjukhus i Shibuya. Ichikawa har gjort filmer som Tokyo Marigold, Osaka Story och How To Become Myself. Hans mest kända film är kanske Tony Takitani från 2004, baserad på en historia av Haruki Murakami.

Mai Fah - thailändsk kortfilm online

2008-09-15T22:18:00.003+02:00

En thailändsk action-komedi regisserad av Eakasit Sompetch, inspirerad av thailändska actionfilmer från 80- och 90-talet. Se den här.

Takeuchi Festival!!!

2008-09-14T23:56:00.002+02:00

Toronto J-Film Pow-Wow har ett inlägg om japanska skådespelare som även gör musik, ett av klippen i den var musikvideon till Riki Takeuchis Ma-tsu-ri från hans senaste album Kurenai no Backfire.

Soul Of Bruce Lee (1974)

2008-09-14T13:19:00.007+02:00

"Enligt många den ultimata Sonny Chiba-filmen" säger omslaget. Jag kan inte hålla med. Filmen börjar med att Chibas kampsportstränare i Thailand blir mördad av en annan elev. Det visar sig att den andre eleven är ledare för ett gäng knarksmugglare och Chiba ger sig ut för att hämnas. Helt plötsligt utan att man får se hur så har Chiba hittat sin fiende och åker på stryk av honom för att sedan så gott som försvinna ur filmen fram till sista halvtimmen. Handlingen tas över av en knarkpolis, spelad av Tadashi Yamashita, som arbetar undercover och hans bror som är knarksmugglare.

Trots att det inte är någon avancerad historia direkt så är det svårt att hänga med i vad som egentligen händer. De klipper hit och dit och karaktärer dyker upp och försvinner lite hur som helst och det finns ingen som helst kontinuitet i filmen. Om filmen inte blivit så grymt tråkig när Chiba försvann ur handlingen så hade kanske alla brister bara gjort den mer underhållande, men det fungerar inte i det här fallet, Soul Of Bruce Lee blir bara en utmaning att se klart.

Bolo Yeung och Etsuko Shihomi har biroller i filmen, men ingen av dem får mycket att göra. Bolo får inte ens fightas med Chiba utan får nöja sig med Yamashita.

BCIs nya dvdsläpp av filmen är riktigt risigt, filmen är i widescreen, men originalet är filmat i 2.35:1 och dvdn är i 1.66:1 och det syns på flera ställen att det saknas mycket av bilden på sidorna. De skriver själva på omslaget att det inte gick att hitta någon bättre version av filmen då den varit försvunnen i flera år, så det är inget att göra åt.

Enligt mig ännu en film som fått sitt rykte mer av att vara svårtillgänglig än hur bra den är. Nu när den finns tillgänglig för alla hör man inte mycket om den.

Long Dream (2000)

2008-09-12T19:46:00.004+02:00

Long Dream handlar till en början om en man, Mukouda, som kommer till ett sjukhus och klagar på att hans drömmar blir längre och längre. Till en början kändes de som dagar men de har snabbt ökat till att vara i flera år. Läkaren som tar emot Mukouda tvivlar till en början men skriver in honom ändå. Ju längre tid som går desto mer påverkas Mukouda av sina drömmar som nu varar i flera hundra år, han börjar även förändras fysiskt. Han är så långt in i framtiden i sina drömmar att hans kropp utvecklas till hur människor ser ut då. Och ungefär där så ändrar filmen riktning och handlingen tas över av läkaren, Kuroda, och hans inte helt rena förflutna och hans önskan att kunna leva för evigt i sina drömmar.

Första halvan av filmen är spännande och historien om långa drömmar är intressant. Jag hade hellre sett mer av när Mukouda berättar om sina drömmar och Kurodas undersökningar. När filmen övergår till att handla om Kuroda så blir den i princip som vilken psycho-slasher som helst, med en del bisarra, och rätt dåliga, effekter. Filmen är enligt imdb en tv-produktion och det syns väl att skaparna inte direkt hade någon jättebudget att röra sig med och skådespelarna spelar över en hel del.

Long Dream är baserad på en manga av Junji Ito och regisserad av Higuchinsky som sen filmade Itos manga Uzumaki. Det var längesen jag såg Uzumaki men Long Dream påminner om den i stilen men är inte lika snygg och håller inte hela vägen. Det är synd när den första halvan är så pass bra.

Kim Ki-Duks Sad Dream, trailer!

2008-09-12T19:43:00.001+02:00

Flowers From Hell - The Modern Japanese Horror Film

2008-09-08T00:15:00.004+02:00

Flowers From Hell är en ny bok om japanska skräckfilmer, skriven av Jim Harper. Vem det är vet jag inte, jag har inte letat alltför mycket och har inte hittat mer om honom än att verkar hänga på några forum och skriva en del recensioner, han har också skrivit en bok tidigare om slasherfilmer som heter Legacy Of Blood.

Flowers From Hell handlar främst om de filmer som brukar benämnas j-horror, Ring, Ju-On och andra spökfilmer. Men Harper tar även upp, om än väldigt kort, splatter- och zombiefilmer, vilket är det enda som skiljer hans bok från böcker som David Kalats J-Horror och Denis Meikles The Ring Companion. Att läsa Harpers genomgång av genren är som att läsa en nedkortad, förenklad version av Kalats bok. Harper tar upp exakt samma filmer och filmskapare men till skillnad från Kalat så analyserar han ingenting, han nöjer sig med att beskriva handlingen och på sin höjd dra några paralleller till andra filmer. De få filmer som är unika för Flowers From Hell får även de nöja sig med att få hela handlingen avslöjad för att sen bli avskrivna som ovärdiga att se. Om tanken med boken var att inte bara informera om att de här filmerna finns, utan också att kanske inspirera läsaren till att leta upp dem och se dem, så är Flowers From Hell ett stort misslyckande. Den tillför heller inget nytt när det gäller åsikter eller teorier.

Förutom det så är texten ganska jobbig att läsa då det saknas ord på oräkneliga ställen. Harper upprepar sig också på flera ställen, han verkar inte ha brytt sig om att forma texten till en helhet efter att ha skrivit de olika kapitlen, istället känns det som att man får läsa att t.ex. Toshiharu Ikeda regisserade Evil Dead Trap flera gånger i varje kapitel.

Det finns många bilder i boken också, vilket hade varit bra om inte nästan alla hade varit från samma film. Ett överflöd av bilder från amerikanska The Grudge 2 känns inte heller särskilt intressant, och de få snygga affischer som får egna helsidor passar inte formatet på boken och har delar av till exempel titeltexten bortkapad.

Det har kommit en hel del böcker om japansk film de senaste åren, flera av dem har handlat om j-horror och asiatisk skräckfilm, men ingen av de jag har läst har känts så totalt överflödig som Flowers From Hell, lägg pengarna på J-Horror, Asia Shock eller vilken annan bok som helst om ämnet så får man nästan garanterat mer för dem.

Seoul-Stockholm, koreansk filmfestival på Zita

2008-09-07T10:55:00.004+02:00

Klippt från deras utskick:

Äntligen är Sveriges enda koreanska filmfestival tillbaka för en andra upplaga!

Med åtta exklusiva Sverigepremiärer som visar det bästa av nutida koreansk film slår vi ett slag för en filmkultur som oftast hamnar i skymundan.

17-21 September på Zita i Stockholm visas filmer av prisade regissörer som Hong Sang-Soo och Jeon Soo-il men även filmer av nya talanger som Jung Brothers och Yoon Seonghoo.

Missa inte heller årets öppningsfest 17 september på Allmäna Galleriet med liveuppträdande av den koreanska singer-songwritern Sorri!

Programet i urval:

With a Girl of Black Soil (2007)

Trots att han lider av en lungsjukdom lever gruvarbetaren Hae Gon ett lugnt och lyckligt liv tillsammans med sin mentalt handikappade son Dong Gu (Park Hyeon Woo) och sin 9-åriga dotter Young Rim (Yoo Yeon Mi). Den bistra verkligheten gör sig påmind när Hae Gon blir avskdedad från jobbet utan någon som helst kompensation och när han går ner sig totalt återstår det för dottern att ta hand om både sin bror och far, ett ansvar som tär mycket på en så ung flicka. Young Jin som spelar fadern har tidigare varit med i "Secret Sunshine".

Filmen vann pris för bästa film vid Deauville Asian Film Festival år 2008. Regi: Jeon Soo-Il.

Night and Day (2008)

I "Night and Day" av Hong Sang-soo möter vi Sung-nam Kim, som efter att ha blivit ertappad med knark, tvingas fly från Sydkorea till Paris. Sung-Nam vet inte vad han ska göra med sitt liv och äktenskapet blir lidande av att hans fru fortfarande är kvar i Sydkorea. När han träffar den unga konststudenten Yoo-jung Lee (spelad av Eun-hye Park) börjar han fundera över sina värderingar och vad kärlek verkligen betyder för honom. Hong Sang-soo ställer många frågor om livet och konsten i "Night and Day" samtidigt som han med en avskalad, nästan Ozu-lik, stil visar det vackra Paris och hur det kan vara att bo där som ensam konstnär med moraliska dilemman.

Hong Sang-soo är en av Sydkoreas mest prisade regissörer och har tidigare gjort filmer som "Turning Gate" och "Woman on the Beach". "Night and Day" är hans åttonde film och var med och tävlade i Berlins filmfestival 2008.

Epitaph (2007)

En kuslig spökhistoria om ett sjukhus där mystiska ljud hörs från bårhusavdelningen. En ung läkarstudent bestämmer sig för att ta reda på vad som pågår i sjukhuset på kvällarna men blir chockerad över vad han upptäcker. Samtidigt kommer en ung traumatiserad flicka in för psykologisk behandling. Vad har hon varit med om och vad är det hon ser när hon skriker? Epitaph är en skickligt berättad skräckfilm där tonvikt läggs på snygg cinematografi och stämningsfull mise-en-scène. Genom att hoppa mellan fyrtiotalet och nutid serverar Jung Brothers en ovanligt vacker skräckfilm som lovar gott för framtiden. Troligen den bästa koreanska skräckisen sedan "A tale of Two Sisters"...

Filmen är regisserad av de talangfulla bröderna Jung Beom-Sik och Jung Sik vilka är värda att hålla ett öga på i fortsättningen.

Program: www.seoul-stockholm.com

Biljetter. www.zita.se

Shaolin Girl på textad dvd i november!

2008-09-06T23:37:00.004+02:00

Shaolin Girl, den japanska spin-off filmen på Shaolin Soccer, med Kou Shibasaki i huvudrollen släpps på japansk dvd och blu-ray den femte november. Båda kommer att ha engelsk textning. Filmen är producerad av Stephen Chow och regisserad av Katsuyuki Motohiro (Bayside Shakedown, Udon).

Mongol (2007)

2008-09-06T13:59:00.005+02:00

Sergei Bodrovs film om Djingis khan fokuserar på hans uppväxt och tiden innan han blev Djingis khan. Hur historiskt korrekt filmen är vet jag inte, efter att ha läst på lite så verkar det som att den håller sig ungefär men långt ifrån exakt efter historieböckerna när det gäller olika händelser, men när det gäller Djingis khan som person så går åsikterna isär en hel del. Filmen får mycket kritik på en del ställen för att den framställer Djingis khan som en ganska sympatisk och med högre moral än alla andra och en överlägsen strateg. Själv tycker jag inte att någon som är beredd att plundra och döda hur många som helst för att påtvinga dem sina egna principer och lagar är särskilt sympatisk, det verkar mer som att vissa inte hade velat se något annat än Djingis khan som ett djur.

Djingis föds som Temudjin någon gång under mitten av 1100-talet. När hans pappa, som är ledaren för deras stam, blir mördad så plundras Temudjins hem av pappans tidigare underlydande och Temudjin blir tvungen att fly. Han spenderar nästan hela sin uppväxt på flykt eller i fångenskap och han lär känna Jamukha som också växer upp till att bli en ledare av en stor armé. Temudjin återvänder också till en annan stam som han besökte med sin pappa innan han blev mördad, där Temudjins tilltänkta fru, Borte, finns. Temudjins vänskap med Jamukha blir dock ansträngd när en del av Jamukhas män väljer att följa Temudjin istället och det leder till krig mellan de två, och början till Temudjins kamp för att ena mongolerna.

Temudjin som vuxen spelas av Tadanobu Asano och han är bra i huvudrollen, han lyckas vara trovärdig både i att både få Temudjin att framstå som ett jagat djur i början och senare som en ledare även om han i vissa scener mest verkar spela sig själv, som han brukar i många filmer. De andra skådespelarna är också bra, men den ende som riktigt utmärker sig är Sun Hong Lei som Jamukha.

Det finns några strider i filmen också, men förväntar man sig att se en historisk krigsfilm med mycket action så kommer man bli besviken. Striderna är inte särskilt långa och flera gånger så får man bara se början innan de klipper direkt till när striden är över. Men filmens fokus ligger också mer på Temudjin som person och vad som driver honom än action. De stridscener som ändå finns där är riktigt välgjorda och snygga och känns som en naturlig del i filmens och Temudjins utveckling, Mongol blir aldrig bara en ursäkt för att visa blodiga och spektakulära krigsscener.

Vackert filmad med fina och välgjorda kostymer och miljöer, bra skådespelare och en intressant historia, oavsett hur sann den är, gör Mongol till om inte ett mästerverk så iallafall en av de bästa filmerna hittills i år.

Jaha...

2008-09-01T00:18:00.003+02:00

Jag är ganska nöjd med den här bloggen, trots att antalet inlägg minskat ordentligt under sommaren. Antalet besökare och kommentarer har dock inte minskat, vilket är roligt. Och trots att det är ganska få som kommenterar, om man ser till andra bloggar om andra ämnen eller bloggar om asiatisk film på engelska, så verkar sidan ligga hyfsat till om man sätter den i sitt sammanhang, asiatisk film på svenska.

Däremot är jag mindre nöjd med mina egna inlägg på sista tiden, och bloggens utseende. Det är alldeles för många bilder och för lite text, för många inlägg om filmer jag kanske egentligen inte bryr mig om. Den har blivit mer av en nyhetssida än något annat. Den har blivit för opersonlig helt enkelt.

Problemet ligger kanske i de filmer jag sett under sommaren också. Väldigt få har varit särskilt bra, nästan ingen har fått mig att vilja säga något om dem. Och just nu känns det inte som att det finns särskilt många filmer att se fram emot heller. Tanken slog mig att det kanske är dags att lägga ner det här med asiatisk film, många andra verkar ju göra det. Överlag så känns det inte som att det går framåt längre. De flesta sidor och forum får färre och färre inlägg, speciellt intressanta inlägg, de uppdateras alltmer sällan och det känns ärligt talat som att det kommer färre och färre intressanta filmer. Samtidigt vore det väldigt tråkigt, jag skulle missa en hel del bra filmer trots allt. Jag fortsätter nog ett tag till.

Namnet på bloggen kanske passade bättre än jag trodde när jag valde det.

Cine Asia släpper G.P. 506 på R2 i oktober

2008-08-31T12:52:00.002+02:00

Cine Asia kommer att släppa Gong Su-Changs (R-Point) G.P. 506 på dvd i England den 13 oktober under titeln The Guardpost.

The Bird People In China på blu-ray?

2008-08-30T21:17:00.002+02:00

Kung Fu Cult Cinema rapporterar att Artsmagic, som inte släppt några dvder på länge, återuppstår med ett blu-raysläpp i oktober. Filmen som får en blu-rayutgåva är Takashi Miikes The Bird People In China som Artsmagic släppte på dvd för några år sedan. Någon mer info om utgåvan finns inte än.

Flowers From Hell, ny bok av Jim Harper!

2008-08-30T20:44:00.002+02:00

Flowers From Hell är en ny bok om japanska skräckfilmer, jag har inte läst den själv än, men någon annan kanske har? Det börjar kännas som att alla vill skriva en bok om j-horror, kanske dags att skriva om något annat? Förhoppningsvis så tar Jim Harper upp något som alla andra böcker om j-horror inte tagit upp redan.

Elite Yankee Saburo! Yudai Yamaguchi gör en ny komedi!

2008-08-30T20:19:00.005+02:00

Yudai Yamaguchi håller just nu på att filma en ny komedi efter gore/rysarna Meatball Machine och Akanbo Shojo (Tamami: The Baby's Curse). Filmen heter Elite Yankee Saburo och är baserad på en tv-serie som handlar om Saburo, en nördig kille som är lillebror till två kända bråkstakar. När han börjar på deras gamla skola blir han själv direkt ansedd som en slagskämpe av lärare och elever.

Det låter som att den kan komma att påminna om Yamaguchis tidigare filmer Battlefield Baseball och Sakigake!! Cromartie High - The Movie, vilket för mig bara är positivt. Dessutom har Riki Takeuchi en biroll.

Bangkok Love Story på amerikansk dvd!

2008-08-30T20:08:00.003+02:00

TLA Releasing har släppt thailändska filmen Bangkok Love Story på dvd. Filmen handlar om en yrkesmördare som blir kär i sitt offer. Den är regisserada av Poj Amon och den har vunnit flera priser. En recension finns här.

Ong Bak 2 rullar vidare, Tony Jaa är tillbaka

2008-08-30T20:00:00.003+02:00

Tony Jaa är tillbaka på inspelningen av Ong Bak 2, men bara framför kameran. Regissören och action-koreografen Panna Rittikrai har tagit över inspelningen av filmen. Filmen planeras vara klar i tid till premiärdatumet i början av december.

29/9 - 08

2008-08-29T21:50:00.003+02:00

Ja, det blir tjatigt, men...

K-20, trailer!

2008-08-29T21:27:00.005+02:00

Den första trailern för K-20 är släppt. Filmen är baserad på en bok av So Kitamura, som i sin tur baserades på Edogawa Rampos historier om The Fiend With 20 Faces. Takeshi Kaneshiro spelar en cirkusartist som blir misstagen för att vara The Fiend.. och måste bevisa sin oskuld samtidigt som han har detektiven Kogoro Akechi i hälarna. Akechi spelas här av Toru Nakamura, tidigare har Akechi spelats av bl.a. Tadanobu Asano i Rampo Noir, Masahiro Motoki i Rampo och Minoru Ohki i Horrors Of Malformed Men. Trailern går att se här.

Mongol på thailändsk dvd, med engelsk text!

2008-08-28T23:36:00.004+02:00

Skepparkrantz kommenterade inlägget om det japanska dvdsläppet av Mongol och informerade om att den finns utgiven på thailändsk dvd, med engelsk text. En glad överaskning för mig, har inte sett någon info om det någon annanstans. Vill man beställa den så finns den t.ex. här.

R246 Story

2008-08-28T19:43:00.001+02:00

Ny trailer för 20th Century Boys!

2008-08-28T19:10:00.002+02:00

Nippon Cinema har postat en ny trailer för Yukihiko Tsutsumis 20th Century Boys som har premiär i Japan om två dagar. Se den här.

Mongol på japansk dvd, 21 oktober

2008-08-28T17:52:00.004+02:00

Sergei Bodrovs Oscar-nominerade Mongol, med Tadanobu Asano i huvudrollen, släpps på japansk dvd den 21 oktober. Ingen engelsk textning men förhoppningsvis slipper man den ryska dubben som ligger över originalljudspåret på den ryska utgåvan. Då kan man alltid använda discen tillsamman med fansuben som finns ute, om man inte orkar vänta på den amerikanska utgåvan som ska dyka upp senare.

Ichi

2008-08-27T18:22:00.000+02:00

Nya posters för Kim Ki-Duks Dream

2008-08-27T00:59:00.004+02:00

Yuko Umeda's Confession, trailer!

2008-08-27T00:45:00.004+02:00

19-åriga Tokyo Visual Arts-studenten Tomoko Fukai har regisserat Yuko Umeda's Confession som handlar om en ung tjej som jobbar på en liten restaurang på dagarna och på en klubb på nätterna. Fukai har baserat filmen på sina egna och sina vänners erfarenheter. 20-åriga Remi Yakihiro spelar huvudrollen, mer info om filmen finns hos Nippon Cinema. Trailern går att se här nedan.

Första bilden från Kankuro Kudos Donju!

2008-08-27T00:26:00.003+02:00

Det har släppts en bild på skådespelarna i Donju, en ny film baserad på Kankuro Kudos pjäs om en författare som kanske eller kanske inte mördats av sina vänner. Författaren spelas av Tadanobu Asano och bland andra Yusuke Santamaria och Kazuki Kitamura syns på bilden.

Nytt dvdsläpp av Sad Vacation..

2008-08-25T19:52:00.004+02:00

Shinji Aoyamas Sad Vacation med Tadanobu Asano, Jo Odagiri och Aoi Miyazaki i huvudrollerna får ett koreanskt dvdsläpp den andra september, men tyvärr finns det ingen engelsk text på den här dvdn heller. Vill man ändå ha filmen så är den koreansk dvdn ett billigare alternativ till den japanska.

Intervju med Takashi Miike!

2008-08-24T13:00:00.005+02:00

Ryuganji.net har postat en intervju med Takashi Miike inför USA-premiären av hans Sukiyaki Western Django. Läs den här.

Invitation Only, posters!

2008-08-23T10:33:00.005+02:00

Det har dykt upp tre posters för Taiwans första slasherfilm, Invitation Only, med japanska Maria Ozawa i en av rollerna. Filmen har biopremiär i Taiwan nu i augusti.

Big Man Japan (2007)

2008-08-20T21:20:00.003+02:00

Japansk fejkad kaiju-dokumentär om Dai Sato, en man som har det ganska taskigt, dåligt med pengar, hans fru har lämnat honom på grund av hans udda jobb och han träffar sin dotter ungefär en gång i månaden.

Dai Satos jobb är att sitta och vänta på att försvarsdepartementet ska ringa honom. Det är nämligen hans jobb att rycka in när Japan hotas av olika gigantiska monster, då förvandlas han med militärens hjälp till en jätte, Dai Nipponjin, och slåss mot de olika monstren. Det är en förmåga som gått i arv i Satos familj i många generationer, tyvärr så bryr sig inte allmänheten lika mycket som de brukade göra och det gör att Sato och hans manager får problem med sponsorer. Det är inte lätt att vara superhjälte. Sato är dessutom en riktig klant som inte är särskilt bra på att slåss.

Komikern Hitoshi Matsumoto har regisserat och spelar huvudrollen som Dai Sato. Nästan hela filmen förutom fighterna är som en lång intervju med Sato där han följs av ett filmteam både hemma och när han rör sig ute. Filmen inleds med en nästan 20 minuter lång intervju och det händer inte mycket alls. Till en början hade jag nästan tråkigt, men det är först en bit in som filmen blir riktigt rolig, monstren blir allt mer bisarra och Sato blir mer och mer ointresserad av sitt jobb. Trots allt konstigt som händer runt omkring dem så uppträder alla karaktärer som att det är på fullt allvar och gör att allt bara känns ännu tokigare. En ganska långsam film, men har man tålamod med första halvtimmen så är resten definitivt värd det.

Shamo (2007)

2008-08-19T01:24:00.003+02:00

Hongkongaction baserad på en japansk manga. Shawn Yue spelar Ryo, en 15-åring som döms för att ha mördat sina föräldrar. I fängelset blir han misshandlad och våldtagen, tills en kampsportsmästare (Francis Ng) anländer och lär honom att slåss.

Efter några år släpps Ryo ur fängelset och försörjer sig som gigolo medan han letar efter sin försvunna syster. Han har inte sett henne sen hon besökte honom i fängelset och berättade att hon tänkte jobba som prostituerad eftersom Ryo förstört hennes liv när han mördade deras föräldrar. Under tiden som han letar så får Ryo upp ögonen för Lethal Fight, en kampsportsorganisation, och deras mästare Naoto (Masato). Ryo bestämmer sig för att ställa upp i Lethal Fight för att besegra Naoto men den korrumperade ledningen för Lethal Fight gör det inte lätt för honom.

Ryo är inte en särskilt sympatisk figur, han misshandlar kvinnor och vänner när han blir arg och han drar sig inte för fula tag i boxningsringen. Det gör att det blir svårt att känna särskilt mycket för honom. Det enda som gör att man bryr sig om honom är hans vilja att bli den bästa fightern, även om hans motiv är ganska oklara. Är det för att bevisa att han inte är helt usel när alla hatar honom för det han gjorde som tonåring? Är det för att Naoto har det som Ryo inte har som han blir så fixerad vid honom? Jag kan tänka mig att mangan ger fler svar än vad filmen gör. Samtidigt är det inte svårt att se varför Ryo blir en så vrickad person efter vad som händer honom i fängelset.

Shawn Yue lyckas bra i rollen som Ryo men efter att han släppts ur fängelset så händer det inte så mycket mer med karaktären och filmen står lite och stampar medan Ryo försöker ta sig in i Lethal Fight. Den blir dock aldrig tråkig och den mörka tonen och Shawn Yues insats håller filmen flytande och hindrar den från att vara riktigt dålig, men den blir aldrig mer än okej.

Kabei - Our Mother (2008)

2008-08-18T01:19:00.005+02:00

Kabei - Our Mother är ett japanskt drama skrivet och regisserat av Yoji Yamada som gjort Tora-san filmerna men numer kanske är mest känd för sin samurajtrilogi som består av The Twilight Samurai, The Hidden Blade och Love And Honor. Filmen är gjord efter en självbiografisk bok av Teruyo Nogami. Den handlar inte om hennes liv som scripta åt Akira Kurosawa utan om hennes familj under hennes barndom.

Den utspelar sig i slutet av 1930- och början av 1940-talet. Andra världskriget pågår för fullt och Japan har ockuperat Manchuriet. Shigeru Nogami är en lärare som är kritisk mot kriget och blir arresterad för "tankebrott". Det lämnar hans fru Kayo och hans två döttrar att klara sig själva, men Shigerus tidigare elev, Yamazaki, kommer för att hjälpa dem.

Filmen är egentligen inte särskilt oförutsägbar men den undviker ändå många svängar som många filmer av den här sorten tar. Med tanke på titeln kanske det inte är någon överraskning men den handlar väldigt lite om Shigerus tid i fängelse och fokuserar nästan bara på Kayos och döttrarnas liv utan sin make och pappa och deras kamp för att få honom fri. Trots det så känns det aldrig som att Shigeru bara blir någon sidofigur, han finns hela tiden där med hjälp av brev och foton.

Det är heller inget typiskt Andra världskrigsdrama även om det hela tiden finns i bakgrunden. Risken att bli utsatt för att man inte är tillräckligt patriotisk och rädslan för att bli inkallad och skickad ut i krig för något man inte själv tror på finns hela tiden där, men den tar aldrig överhanden. Först och främst handlar filmen om familjen och den är berättad med en hel del humor som känns gammaldags men passande.

Man slipper också påklistrade kärlekshistorier och tragiska sjukdomar som alltid brukar dyka upp i såna här filmer och det gör att filmen känns mer realistisk, man kan fokusera mer på att lära känna karaktärerna och bry sig om dem vilket gör filmen starkare. Och precis när man tror att man vet precis vad som ska hända så tar Yamada en lite annorlunda väg som gör att det känns lite mer i hjärtat när något händer.

Alla skådespelarna i filmen är väldigt bra, Sayuri Yoshinaga som Kayo, Mitsugoro Bando som Shigeru och Mirai Shida och Miku Sato som systrarna Hatsuko och Teryo och Tadanobu Asano som Yamazaki.

Trailers för Geisha Vs Ninjas!

2008-08-17T15:02:00.001+02:00

Det har släppts trailers för Geisha Vs Ninjas. Den första är engelsktextad och är bara ca. en minut lång. Den andra är längre och finns här hos Nippon Cinema.

Memories Of Murder på TV3!

2008-08-16T02:26:00.003+02:00

Önskar jag hade vetat det tidigare så jag hade kunnat nämna det. Bong Joon-Hos (The Host, Barking Dogs Never Bite) Memories Of Murder med Song Kang-Ho i huvudrollen visas på TV3, precis nu. Tråkigt för alla som missar, Bong Joon-Hos bästa film enligt mig.

Katsuhito Ishiis Sorasoi!

2008-08-16T01:58:00.004+02:00

Katsuhito Ishii (The Taste Of Tea, Funky Forest) har en ny film på gång. Han satsar på komedi igen med Sorasoi, en fejkdokumentär om en grupp ungdomar som deltar i ett dansläger inför en tävling. Filmen är i post-production och beräknas vara klar i tid till Hawaii International Film Festival. Nippon Cinema har fler bilder här.

Intervju med Lee Kang Sheng!

2008-08-16T01:42:00.003+02:00

Greencine har publicerat en intervju med Lee Kang Sheng, regissören bakom Help Me Eros. Den går att läsa på deras hemsida här. Själv gillade jag inte Help Me Eros, jag tyckte den kändes tom. Lees svar i intervjun får mig inte direkt att ändra åsikt heller då även de känns ganska tomma.

20th Century Boys

2008-08-16T01:37:00.002+02:00

Jason Gray har varit på en förhandsvisning av Yukihiko Tsutsumis (2LDK) första del av filmatiseringen av mangan 20th Century Boys. Vad han tyckte kan man läsa på hans blogg. En film att se fram emot.

Kinta, full trailer!

2008-08-16T01:28:00.003+02:00

Den malaysiska kampsportsactionfilmen Kinta har fått en ny trailer. Filmen är, efter en del förseningar, nästan klar. Trailern går att se hos twitchfilm.net.

J-Horror, bok av David Kalat

2008-08-15T23:52:00.003+02:00

Har precis läst klart David Kalats bok om J-Horror som gavs ut förra året. Jag vet inte, det känns som att j-horror blev så uttjatat efter att Ring slog igenom att man fortfarande känner sig less på långhåriga spöken trots att det gått tio år sedan Ring släpptes. Efter böcker som The Ring Companion, The Films Of Kiyoshi Kurosawa - Master Of Fear och Asia Shock så bidrar inte Kalat med särskilt mycket nytt när det gäller bakgrunden till japansk skräckfilm och medger själv att alla hans källor är andras texter, ur tidningar, böcker och från internet, då han själv inte talar japanska. Han fokuserar dock mer på v-cinema och tar upp några regissörer och producenter som inte brukar få så mycket uppmärksamhet, som Norio Tsuruta. Han ägnar också en hel del sidor åt de amerikanska remakes som dykt upp på senare år, vilket är den tråkigaste delen av boken. Det märks att det var genom de amerikanska versionerna han upptäckte genren då hyllingarna av The Ring och The Grudge aldrig verkar ta slut.

Men Kalat är ändå imponerande insatt efter att bara ha läst vad andra har skrivit och inte ha någon tillgång till vad som finns skrivet på japanska och han skriver på ett lättläst, underhållande sätt. Han faller aldrig riktigt i fällan som Patrick Galloway gjort med både Stray Dogs & Lone Wolves och Asia Shock där böckerna mest består av titlar och genomgångar av handlingen i filmerna. Han har även kortare genomgångar av k-horror och rysare från Hongkong. Är man intresserad av j-horror så är David Kalats bok väl värd att läsa, men gillar man bara japansk eller asiatisk film och inte bryr sig särskilt mycket om skräckfilmer kan man hoppa över den.

Things We Do When We Fall In Love ute på dvd!

2008-08-15T23:12:00.004+02:00

Da Huang Pictures har släppt del två i James Lees Love-trilogi på dvd. Del ett och tre, Before We Fall In Love Again och Waiting For Love, har funnits ute ett tag. En musikvideo regisserad av James Lee följer med som extramaterial.

Behind The Pink Curtain Pre-Order!

2008-08-11T00:25:00.003+02:00

Jasper Sharps nya bok om japanska pinku-filmer, Behind The Pink Curtain: The Complete History Of Japanese Sex Cinema, går äntligen att förboka på FAB Press hemsida. Den skulle ha släppts i juni men nu är det mitten av september som gäller. Den inbundna upplagan är begränsad och går inte att köpa någon annanstans än deras hemsida. Mer info om innehållet i boken finns här. Tack till logboy som tipsade om att den går att beställa nu.

Trailer för R246 Story!

2008-08-06T20:35:00.002+02:00

Tidigare har det släppts två teasers för R246 Story som jag skrivit om tidigare här. Nu har det kommit en full trailer. Se den här hos Twitch i deras twitchplayer.

Mer om Tony Jaa och Ong Bak 2

2008-08-05T23:49:00.002+02:00

Twitchfilm.net har en uppföljning på vad som händer med Tony Jaa och inspelningen av Ong Bak 2. Om man bortser från rykten om svart magi i djungelgrottor och det senaste om att Jaa blivit kidnappad så verkar det som att Jaa återvänt till producenterna med en lista på krav om bland annat mer pengar, tid och rätt att handplocka filmteamet. Efter att ha diskuterat det med Sia Jiang från Sahamongkol på en polisstation så lade han ned alla krav och gick med på att göra klart filmen ändå. Sahamongkol har tydligen också ett kontrakt med Jaa som löper över 10 år som säger att han inte får arbeta med några andra under den tiden. Ett av Jaas krav var att avsluta det kontraktet. Twitch har mer info här och Wise Kwai skriver om det här och här.

Såg några filmer...

2008-08-05T16:07:00.005+02:00

Börjar komma över L - Change The World nu och fått tillbaka lite lust att se film igen. Har hunnit med ett helt gäng i helgen och början av veckan.

Our Town (2007) - Koreansk seriemördar-thriller som börjar bra men snabbt spårar ur på grund av krystade avslöjanden och platta skådespelare. En författare försöker skriva en roman om en seriemördare som han baserar på verkliga händelser samtidigt som en riktig mördare dödar kvinnor och binder dem på ett särskilt sätt. När ännu ett mord sker tror polisen, som är en barndomskamrat till författaren, att det är en copycat, men vem kopierar vem. Vem bryr sig? Förstår inte hur den här har kunnat bli halv-hypad, folk måste vara desperata efter nästa stora koreanska film. Hoppa över.

Funuke, Show Some Love, You Losers! (2007) - Svart dramakomedi från Japan. Eriko Sato spelar en misslyckad skådespelerska som kommer hem till småstaden från Tokyo. Hennes föräldrar har precis dött och hon bor med sin yngre syster, styvbror och hans fru. Ända sedan systern ritade en manga om hur knäpp Satos karaktär är så har Sato gett sin lillasyster skulden för sina misslyckanden. Deras relation blir inte bättre när hon åttervänder. Det finns en hel del roliga och väldigt elaka scener i filmen och skådespelarna lyfter den ordentligt. Eriko Sato, Masatoshi Nagase, Aimi Satsukawa och Hiromi Nagasaku är alla bra i sina roller. Ser fram emot att Daihachi Yoshida regisserar en ny film.

Maiko Haaaan!!! (2007) - Japansk komedi skriven av Kankuro Kudo (Ping Pong, Go, Zebraman). Maiko Haaaan!!! handlar om en kille som är besatt av geishor och vars högsta dröm är att besöka ett geishahus. För att göra det så behöver han en inbjudan och när han får reda på att högste chefen för nudelföretaget han jobbar på är medlem så bestämmer han sig för att göra allt för att bli inbjuden. Problemet är, som med flera andra filmer skrivna av Kudo, kanske främst Mayonaka No Yaji-San Kita-San som han också regisserade, att man bryr sig inte om hans karaktärer. Trots allt gap och skrik och all galenskap så blir det aldrig riktigt roligt utan känns mer tomt, och huvudpersonen blir mest irriterande för att beter sig dumt hela tiden. Kudo börjar mer och mer kännas som den där tråkige killen som skrattar åt sina egna skämt, precis som rollen han spelar i Welcome To The Quiet Room.

Flower & Snake 5 (1987) - Mer 80-tals roman porno från Nikkatsu. Har man sett en del i F&S-serien har man sett alla, och ingen är bra utom originalet. AKA Flower And Snake 4: Rope Magic.

My New Partner (2008) - Sydkoreansk actionkomedi. Ahn Sung-Ki (Arahan, Silmido, Musa) spelar en polis som åker dit för korruption och blir förflyttad från Seoul. Hans son som också är polis i Seoul jobbar med att utreda andra poliser för brott och ett fall tar honom, åtta år senare, till sin pappas stad. De måste försöka samarbeta och tillsammans lösa ett fall som innehåller korrumperade poliser och mord. Inte en särskilt originell historia men Ahn Sung-Ki och Jo Han-Seon är bra i huvudrollerna och filmen är lite smårolig ibland men blir aldrig riktigt spännande. Okej underhållning men inte mer.

Help Me Eros (2007) - Efter filmen blev jag tvungen att läsa några andras recensioner av dem för att se om de fick ut mer av den än jag själv. De flesta verkade dock känna ungefär som jag. Den innehåller en del fina bilder, men överlag så känns den ganska poänglös. Själv gillade jag första halvtimmen, men resten av filmen bestod av upprepning och den nådde aldrig upp till den nivån som den först lade sig på. Den handlar om Ah Jie (spelad av Lee Kang Sheng som också regisserat) som förlorat allt när börsen kraschade. Han bor i smyg i sin avspärrade lägenhet och stjäl tillbaka sin bil från de som beslagtagit den. Han pantar sina ägodelar för att få några pengar alls. Det enda han verkar bry sig om är sina marijuanaplantor och sina fantasier om tjejen han pratar med när han ringer en hjälplinje för människor som vill ta livet av sig. Samtidigt som han träffar en annan tjej så börjar han förfölja den han tror att han pratar med i telefon. En bit in i filmen visar det sig dock att Ah Jie för det mesta är en stor skitstövel, en tråkig, ointressant skitstövel dessutom, vilket gör filmen tråkig också. Tydligen ska filmen vara delvis självbiografisk och visa en period av Lees liv som han inte är så stolt över, men ärligt talat känns det mest som att han vill visa hur mycket hasch han rökte och hur mycket sex han hade, samtidigt som han hade det dassigt, men han ger ingen anledning alls till varför man ska bry sig. Hade jag vetat bättre hade jag gjort som hälften av publiken på TIFF förra året tydligen gjorde och gått därifrån.

Minoru Kawasaki Collection!!

2008-08-04T23:37:00.004+02:00

Synapse Media släpper The Minoru Kawasaki Collection på dvd den 18 november. Filmerna blir The World Sinks Except Japan, Rug Cop och Executive Koala.

Third Window Films köper Fine, Totally Fine!

2008-08-03T13:03:00.004+02:00

Yosuke Fujitas komedi Fine, Totally Fine, med Yosiyosi Arakawa i huvudrollen, har köpts av brittiska Third Window Films och kommer att få ett dvdsläpp inom kort. Midnight Eye har en recension uppe här.

Intervju med Palisades Media

2008-08-03T12:55:00.003+02:00

Kaiju Shakedown har intervjuat Vin Roberti från Palisades Media om deras köp av Tartan USAs och Tartan UKs filmkatalog och vad de ska göra med rättigheterna och varför Tartan lade ner. Läs intervjun här.

Starfish Hotel ute på dvd

2008-08-02T11:06:00.004+02:00

John Williams Starfish Hotel från 2006 har precis släppts på japansk dvd. Williams har tidigare regisserat bl.a. Firefly Dreams och Starfish Hotel har Akira Emoto, Koichi Sato, Kiki och Tae Kimura i rollerna. Recensioner av Starfish Hotel finns här och här.

Nightmare Detective 2, textad trailer!

2008-08-01T20:16:00.003+02:00

En textad trailer till Shinya Tsukamotos Nightmare Detective 2, fortfarande med Ryuhei Matsuda i huvudrollen, har dykt upp på YouTube. Man kan även se en version med justerad ratio hos Nippon Cinema.

Behind The Scenes on Yamagata Scream

2008-07-30T23:16:00.003+02:00

Det har dykt upp ett behind-the-scenes-klipp från Naoto Takenakas samuraj-zombie-komedi Yamagata Scream som håller på att spelas in just nu. Takenaka regisserar och spelar en zombiegeneral i filmen. Lite mer info om filmen finns i ett tidigare inlägg här.

Tony Jaa vill göra klart Ong Bak 2

2008-07-30T23:11:00.002+02:00

Wise Kwai's Thai Film Journal har ett långt inlägg om turerna kring Tony Jaas försvinnande från inspelningen av Ong Bak 2 som han regisserar och spelar huvudrollen i. Jaa har tydligen återvänt och vill fullfölja inspelningen som regissör, men frågan är om producenterna kommer tillåta det. Prachya Pinkaew har fått ta över inspelningen så länge. Läs hela inlägget här.

Crows Zero II Teaser!

2008-07-30T22:58:00.002+02:00

Takashi Miikes uppföljare till Crows Zero har fått en teaser på den officiella hemsidan. Den innehåller dock mest klipp från första filmen. Se den här!

Geisha Vs Ninjas klar!

2008-07-29T22:18:00.002+02:00

På en presskonferens den 23 juli så meddelades att Go Oharas film Geisha Vs Ninjas är klar. Ohara har tidigare jobbat som action director och Geisha Vs Ninjas är hans regidebut. Filmen har premiär i Japan i september.

Tre nya filmer med Tadanobu Asano!

2008-07-27T12:25:00.005+02:00

Den första är Don-ju, baserad på en prisbelönt pjäs av Kankuro Kudo (Zebraman, Maiko Haaaan!!!, Go, Ping Pong, Yaji & Kita - The Midnight Pilgrims). Kudo har också skrivit manus till filmen och Hideaki Hosn, som tidigare regisserat reklamfilmer och musikvideos, står för regin. Filmen handlarom en författare som heter Dekogawa som försvinner efter att ha gett ut en framgångsrik bok om sin ungdom. Han spåras till en bar där flera av hans vänner brukar hålla till och de är inte helt nöjda med att figurera i Dekogawas bok. Frågan är om de har något med hans försvinnande att göra. Tadanobu Asano kommer att spela Dekogawa. Don-ju börjar filmas om en månad och ska ha premiär nästa år.

Nästa film är regidebuten för 90 år gamla Takeo Kimura, som tidigare bl.a. skrivit Seijun Suzukis Branded To Kill och Pistol Opera och arbetat på hans Fighting Elegy och Gate Of Flesh. Filmen heter Yume no Manimani och Tadanobu Asano, Masatoshi Nagase och Rie Miyazawa bl.a. har roller i filmen. Nippon Cinema har en trailer här.

Den tredje filmen är en filmatisering av en historia av författaren Osamu Dazai och verkar vara något av en biografi. Tadanobu Asano spelar den alkoholiserade författaren och Takako Matsu spelar hans fru. Titeln blir Viyon no Tsuma.

Tony Jaa lämnar inspelningen av Ong Bak 2?

2008-07-27T12:14:00.003+02:00

Thailändska medier rapporterar att Tony Jaa har lämnat inspelningen av Ong Bak 2. Rapporterna om varför går isär, problem med budgeten, han tog ledigt för att bestämma hur finalen på filmen ska bli och att han är ute i djungeln och praktiserar svart magi. Man kan läsa mer ingående om det på Wise Kwai's Thai Film Journal. Tydligen har Prachya Pinkaew blivit ombedd av filmbolaget att göra klart filmen.

Mer japanskt 60- och 70-tal på dvd!

2008-07-27T11:44:00.003+02:00

Toronto J-Film Pow-Wow har ett inlägg om några kommande dvder från Criterion, Kino, Cinema Epoch och Mondo Macabro.

Criterion släpper A Colt Is My Passport plus sex stycken andra Nikkatsu Action-filmer. Kino kommer att släppa Seijun Suzukis Detective Bureau 2-3: Go To Hell Bastards från 1963 och Tan Idas Bakuhatsu sanbyomae med Akira Kobayashi i huvudrollen. Cinema Epoch släpper en film som jag inte hört talas om tidigare, Bad Girl Mako, regisserad av Koreyoshi Kurahara.

Och sist men verkligen inte minst Mondo Macabro som kommer att släppa Noboru Tanakas Rampobaserade The Watcher In The Attic, Yasuharu Hasebes Assault! Jack The Ripper, Chusei Sones Naked Rashomon, Sins Of Sister Lucia av Koyu Ohara, Masaru Konumas Female Prisoner: Caged och Akio Jissojis he Marquis De Sade's Prosperities of Love.

High School Girl Rika släppt på dvd!

2008-07-27T00:56:00.003+02:00

High School Girl Rika: Zombie Hunter har fått ett japanskt dvdsläpp, utan text, tyvärr. Filmen ingår i samma serie som bland annat The Girls Rebel Force Of Competitive Swimmers, och den fick ju ett textat släpp i Hongkong, så man kan ju hoppas på detsamma för High School Girl Rika. Länk till trailer finns i ett tidigare inlägg här.

Nytt klipp från Midnight Meat Train

2008-07-27T00:53:00.003+02:00

Twitchfilm.net har ett nytt klipp från Ryuhei Kitamuras filmatisering av en historia av Clive Barker, Midnight Meat Train. Vinnie Jones har en av huvudrollerna. Klippet går att se här.

Brist på uppdateringar...

2008-07-27T00:37:00.002+02:00

Om någon undrat så beror bristen på uppdateringar på att det är mycket på jobbet, Metal Gear Online och Rock Band. Men mest av allt är det Hideo Nakatas fel. Jag började se hans L - Change The World i början av juli och har fortfarande inte lyckats ta mig igenom den efter oräkneliga försök. Den har nästan fått mig att tappa lusten att se film. Jag känner inte för det längre helt enkelt. Om jag någon gång lyckas se klart den ska jag skriva något mer om den, men just nu blir jag bara arg när jag tänker på den.

Adrift In Tokyo får ett R1 släpp, senare...

2008-07-27T00:32:00.002+02:00

Miki Satoshis Adrift In Tokyo aka Tenten med Jo Odagiri i huuvdrollen har köpts av kanadensiska företaget Evokative Films och kommer att släppas på dvd. Inget datum är dock satt.

Kitamura gör en remake på Versus?

2008-07-27T00:23:00.003+02:00

Ryuhei Kitamura har uppgett att han håller med ett manus för en remake av hans genombrottsfilm Versus. Det ska bli en amerikansk version som enligt Kitamura kommer att bli helt galen, men det dröjer några år. Jag tror jag klarar mig utan, originalet är en riktigt festlig film som bara blev tråkigare i sin Ultimate Edition med kassa actionscener av Tak Sakaguchi, en remake av Kitamura har nog inte så mycket att erbjuda. När det gäller actionfilmer från Kitamura tycker jag han snarare visat att han var den minsta talangen bakom succén med Versus, inte i någon av hans senare filmer har han uppnåt något liknande. Läs mer här och här.

Battle Royale Soundtrack på iTunes!

2008-07-19T19:18:00.001+02:00

Soundtracket till Battle Royale kommer att släppas exklusivt på iTunes den 22 juli. Soundtracket har länge varit out of print och priserna för ett begagnat på ebay och liknande ställen har varit väldigt högt, så det är ett bra tillfälle att få tag på det. Läs mer om det och kompositören Masamichi Amano hos Nippon Cinema.

Trailers för Ichi och Yatterman!

2008-07-19T19:15:00.003+02:00

Nippon Cinema har postat trailers för två nya japanska filmer. En längre trailer för den nya filmen Ichi där Haruka Ayase spelar en kvinnlig Zatoichi och en teaser för Takashi Miikes kommande Yatterman. Se dem här och här.

Criterion släpper A Colt Is My Passport m.fl!!

2008-07-14T14:19:00.004+02:00

Filmerna som visats på den turnerande festivalen No Borders, No Limits - Nikkatsu Action Cinema har köpts av Criterion Collection. De har köpt A Colt Is My Passport och sex av de andra filmerna. Det finns inget datum för några dvdsläpp än men det hintas om en box. Bästa nyheten hittills i år.

Är man mer intresserad av filmerna så kan man köpa boken No Borders, No Limits av Mark Schilling.

Nya trailers..

2008-07-14T14:11:00.003+02:00

Twitchfilm.net har postat ett par nya trailers för japanska filmer i sin twitchplayer. Den ena är actionfilmen Chameleon med Tatsuya Fujiwara, som förövrigt visar sitt klimaxansikte i en ny fotobok i Japan... Den andra trailer är för en ny rysare som heter End Call, regisserad av Kiyoshi Yamamoto.

Now, I... släpps av Uplink i Japan runt nyår!

2008-07-13T00:57:00.004+02:00

Jason Gray skriver på sin blogg att Chikuma Yasutomos film Now, I... som jag skrivit om en del här på bloggen kommer att släppas av Uplink i Japan. Den får premiär någon gång runt nyår. Man kan ju alltid hoppas att den får ett textat dvdsläpp, en översättning finns redan.

Ny trailer för Dachimawa Lee

2008-07-12T12:41:00.003+02:00

Det har släppts en ny trailer för Ryoo Seung-Wans actionkomedi Dachimawa Lee, och den här gången visas en hel del bilder från filmen. Se den hos twitchfilm.net.

Guilala Vs Beat Takemajin!

2008-07-12T01:07:00.002+02:00

Det här är tydligen dräkten som Takeshi Kitano kommer vara iklädd när han kämpar mot monstret Guilala i Minoru Kawasakis Monster X Strikes Back aka Attack The G8 Summit aka Guilala. De kanske skulle bestämma sig för en engelsk titel snart. Det ryktas också om att det kanske inte kommer vara den riktige Kitano i dräkten utan hans officiella dubbelgångare Bitotakeshi som nyligen höll en presskonferens åt Kitano.

Da Huang Pictures släpper 6horts av Amir Muhammad!

2008-07-08T13:49:00.005+02:00

Malaysiska Da Huang Pictures som består av regissörerna Liew Seng Tat, Tan Chui Mui, James Lee och Amir Muhammad släpper en kortfilmssamling av Amir Muhammad under titeln 6horts. De garanterar dock inte att någon kommer att gilla dem, Amirs motto under inspelningen var "andra kanske kan göra det bättre, men jag kan göra det billigare".

De sex filmerna är Lost, Friday, Mona, Checkpoint, Kamunting och Pangyau, samtliga inspelade 2002. Man får även en bonus i form av kortfilmen 18MP. Dvdn går att beställa från Da Huang Pictures nu.

Kulturförvaltningen vill ha dig!!

2008-07-06T22:49:00.002+02:00

Eller iallafall dina åsikter om kultur. Fick ett mail från ett företag som gör en undersökning åt Kulturförvaltningen och de skulle vilja att båda ni två som läser den här bloggen ibland svarar på några frågor i en enkät. Det tar bara några minuter och du ska vara mellan 18-30 år gammal. Har ni tid och lust så finns den här.

R246 Story, ny teaser!

2008-07-04T02:10:00.004+02:00

Det har kommit en ny teasertrailer för projektet R246 Story där Tadanobu Asano och Shido Nakamura bland andra regisserar varsin del. Manus står bl.a. Shinji Aoyama för. Det släpptes en teaser för ett tag sen som inte innehöll särskilt mycket men den nya har klipp från de olika delarna.
Se den hos Twitchfilm.net.

DACHIMAWA LEE!!

2008-07-04T02:06:00.002+02:00

Ultra Action Spy!

Late Bloomer, poster/cover art

2008-07-04T02:01:00.002+02:00

Fortfarande inget datum för dvdsläppet av Late Bloomer som jag nämnde tidigar här. Däremot en poster, inget vidare snygg dock, från Tidepoint Pictures. De släpper filmen under sin label Bone House Asia.

Nya dvder

2008-07-03T19:35:00.006+02:00

Några nya dvder, Besieged City, Love My Life, L - Change The World och The Brutal Hopelessness Of Love. Har inte hunnit se någon av dem än, någon som sett dem och har någon kommentar? Jag gillade verkligen inte Death Note-filmerna men kommer se L - Change The World ändå, trots att L var den karaktär som var allra fånigast. The Brutal Hopelessness... är en ny direkt-till-video film av Takashi Ishii, kan vara bra, men antagligen inte.

Ong Bak 2, premiär i december!

2008-07-03T19:30:00.002+02:00

Tony Jaa-regisserade uppföljaren till Ong Bak får biopremiär i Thailand den fjärde december rapporterar Wise Kwai. Ett dvdsläpp borde dyka upp strax efter, men att räkna med engelsk text är nog för mycket begärt.

Now, I... (2008)

2008-07-03T16:18:00.004+02:00

En film producerad, skriven och regisserad av Chikuma Yasutomo som också spelar huvudrollen. Filmen handlar om Satoru, en kille i 20-årsåldern som bor med sin mamma och som inte vill göra någonting. Han är hemma hela dagarna och spelar tv-spel och läser manga. Enda gången han pratar med sin mamma är när han går ut från sitt rum för att hämta mer skräpmat istället för att äta med henne.

En dag kommer Fujisawa hem till Satoru, Fujisawa och Satorus mamma har tillsammans ordnat ett jobb åt honom. Han ska jobba med Fujisawa på en vingård. Precis som i alla Satorus kontakter med andra personen så blir det obekvämt när han träffar sina nya arbetskamrater, han vet inte hur han ska bete sig. Han vill inte vara där och han vet inte vad han ska göra. Detsamma händer när han träffar en gammal skolkamrat ute på stan eller när hans mamma är ledsen.

Det är ganska svårt att tro att Chikuma Yasutomo aldrig gjort en film eller arbetat med film tidigare då Now, I... känns väldigt säker, som att han vetat precis vad han ville och lyckats. Han har helt enkelt skrivit ett manus själv, baserat på personer han känner, och skaffat en digitalkamera och gjort filmen själv på en väldigt liten budget, ca. 30000 kr, har jag läst.

Satoru i filmen är en NEET (Not currently engaged in Employment, Education or Training), och det verkar som han helt enkelt inte vill göra något. Hur regissören ser på det vet jag inte, filmen visar rakt upp och ner hur det är bara, att tvinga någon som Satoru till saker han inte vill bara för att han ska komma ut är kanske inte rätt väg, men samtidigt måste det finnas människor runt honom som bryr sig och inte ger upp.

Man får inte veta hur det kommer gå för Satoru i filmen, men efter att ha varit i så gott som samma situation själv, så tror jag lösningen ligger i att man själv måste hitta något som intresserar en tillräckligt mycket för att man ska orka bry sig, hitta något som man själv vill göra. Det spelar ingen roll hur många olika saker andra runt omkring en rekommenderar eller tvingar en att göra, vill man det inte själv så blir det inte bra. Det gäller att hitta en riktning att gå i snarare än att inte vilja göra någonting alls. Inte särskilt svårt att lista ut kanske, men när man inte vill göra någonting eller inte vet vad man vill göra så är det svårt att ta sig för med saker, och att ta sig ut bland andra.

För mig så känns filmen väldigt viktig, det är sällan man får se ungdomsfilmer som den här, jag kan inte ens komma på någon just nu. Utan att bli krystad eller manipulativ så får filmen iallafall mig att fyllas av en hel del känslor, både positiva och negativa, och den är lättare att relatera till än alla ungdomsfilmer som handlar om sex, droger, fester och skolan som jag tycker ofta känns rätt billiga. Det gör Now, I... till den bästa film om ungdomar som jag sett och en av de bästa överhuvudtaget.

Chikuma Yasutomo håller just nu på med en ny film, men vad den handlar om har inte läckt ut än. Man kan läsa mer om honom på Jason Grays blogg, där jag tagit den mesta av bakgrundsinformationen.

Trailer för Tokyo Sonata!

2008-07-03T13:20:00.003+02:00

Den officiella hemsidan för Kiyoshi Kurosawas Tokyo Sonata har uppdaterats med en trailer. Man kan även se den hos Twitchfilm.net i deras twitchplayer.

Officiella siten.
Twitchfilm.net.

Tartan UK nedlagt :(

2008-06-28T00:18:00.004+02:00

Det tog inte många timmar innan det blev bekräftat, Tartan UK har stängt portarna. Precis som när Tartan USA stängde så kommer säkert en del tycka det är jättebra för att de inte var 100% nöjda med deras utgåvor eller val av filmer, men för många, inklusive mig själv, så var Tartan en av inkörsportarna till asiatisk film. Väldigt tråkigt.

Poster till 20th Century Boys!

2008-06-27T10:41:00.000+02:00